Efter att under senaste veckorna ha traskat omkring i någon form av miserabelt vakuum – i fredags gick det så långt att jag aktivt schemalade en heldag i sängen, där det mest ansträngande fick bli att vandra till kylskåpet och hämta en bunke med chokladbollssmet som jag kunde möla i mig – beslutade jag mig … Continue reading Extravagant ensamlunch
För några veckor sedan var vi ute på en lång härlig höstpromenad, var ute på både Skeppsholmen och Kastellholmen, otroligt angenämt, fantastiskt. Strålande sol. Allt detta raserades när jag därefter i ett fullkomligt labilt utspel insisterade på att vi skulle gå till Starbucks och testa deras Pumkin Spice latte. Jag kan knappast vara den enda … Continue reading Födelsedagspresent och pumpatrauma
Äntligen färdigt. Nu såhär i efterhand kan jag konstatera att pussel bör påbörjas och avslutas under lov, och inte mitt i en termin. Allt för många morgnar har jag fastnat med en frukostmacka disträtt hängandes i vänster hand, samtidigt som jag med febril blick letat efter rätt bit. Men nu är det klart, och det … Continue reading Hela bilden framför mig
Jag sov inte hemma inatt, men fick spendera morgonen för mig själv i alla fall, efter att kring femtiden ha lämnats ensam till förmån för ett flyg mot Göteborg. Senaste gången jag hade en sån morgon var i augusti, och då hände något av det skevaste jag någonsin upplevt. Story time. Det tog mig ett … Continue reading Chokladbollar och sömnparalys
Det här kan mycket väl vara den årstid som jag tycker bäst om. Det är precis på gränsen till att bli för kallt, men just nu känns det bara uppfriskande att vara ute och gå. Vilket jag gör. Mycket. Jag har turen att bo tillräckligt centralt för att kunna gå till och från KTH varje … Continue reading Höstmorgon
Carbonara har under många år varit lite utav en hat/kärlek-rätt för mig. Det är en fantastiskt god rätt, men jag har – på grund av egna tillkortakommanden vad gäller följande av recept, samt bristande uppfattning kring rimliga portionsstorlekar – slungats in i djupa matkomor, och gång på gång svurit att ALDRIG MER! efter att ha … Continue reading Pasta carbonara
I morse slungades jag, strax efter åtta på morgonen, in i en existensiell kris av ringa proportioner. Det hela blev knappast bättre av att jag tvingades spendera den kommande halvtimmen i total ensamhet, med endast mina egna tankar och den isande vinden som sällskap, vandrandes genom Lill-Jansskogens karga marker på väg till skolan. Grubblandes. Det … Continue reading Ålderskris
