På promenad och lite trasig.

Det är så himla härligt att vara ute med vovvarna i det här vädret. Soligt, klart och lagom kallt.

Och av någon outgrundlig men ack så underbar anledning finns det fortfarande en massa ovissnade rosor att titta på.
Och så är det helt perfekt ljus att fotografera vossar i. Enda problemet är att det finns ungefär jättemånga intressanta andra hundar ute, så jag hinner inte alltid ställa in fokus innan Frasse kliar iväg med svansen i vädret.
Fast då ska vi inte tala om Tingeling. När hon äntligen sitter ner, så tittar hon bort. Och när man säger hennes namn tar hon sats och formligen dyker på mig. Så det blev inga bilder på henne. Men en skarp på Frasse.
Hösten är riktigt trevlig. Men jag skulle inte säga nej till ett par snöflingor. Jag menar, det är ju trots allt november.

Sen är det bara ett litet jättestort problem. Jag har gått och blivit jätteledsen. Jag har ju nämligen Bell’s Palsy, vilket innebär att min högra ansiktshalva är förlamad. Jag kan varken le eller blinka. Men under de senaste fyra månaderna har jag faktiskt kunnat röra lite lite på högra mungipan, så jag har faktiskt nästan kunnat le symmetriskt. Jag har varit så himla glad och känt mig mycket mer självsäker än vanligt (när högerhalvan var helt förlamad). Och så igår blev höger halva helt förlamad igen. Så jag kan bara le med vänster halva. Det är så himla orättvist. Men det spelar ju liksom ingen roll hur orättvist det är, det finns inget jag kan göra åt det. Förutom att frossa i choklad då.

Advertisements

Den där drömklänningen.


Jag håller på att sy en riktig drömklänning.

Det tar ungefär en evighet för att den är så detaljerad.

Man måste ställa in exakt rätt sicksack.
Och inte sy en millimeter fel.
Men det blir så himla fint.
Det är det som är problemet. Den kommer bli för fin. Jag kommer aldrig kunna bära den.
Alexis Mabille S/S 2010 Spring Summer
Så snart den är färdig får ni se den. Och nej, det är inte en egen design. Det skulle jag aldrig klara av, haha.