Chokladbollar och sömnparalys

Jag sov inte hemma inatt, men fick spendera morgonen för mig själv i alla fall, efter att kring femtiden ha lämnats ensam till förmån för ett flyg mot Göteborg. Senaste gången jag hade en sån morgon var i augusti, och då hände något av det skevaste jag någonsin upplevt.

Story time.

Det tog mig ett bra tag att somna om efter att ytterdörren slagits igen och låser vridits om. Jag lade mig på sidan, med huvudet vänt mot sovrumsdörren som stod lätt på glänt, slöt ögonen, och till slut lyckades jag somna.

Efter en stund vaknade jag av att golvet ute i vardagsrummet knarrade. Sådär som golv gör ibland. Av sig själv. Men så knarrade det mer, som om någon gick runt. Väldigt tydliga ljud av någon som rörde sig i lägenheten.

Jag : NÅGON ÄR HÄR HJELP

Nu hördes ljud av hur köksluckor öppnades och stängdes ute i köket. Jag försökte resa mig, men det gick inte. Försökte lyfta ena handen och vifta den framför ansiktet, och även om det kändes som att jag lyckades så kunde jag inte se den.

Jag: ÅNEI JAG HAR SÖMNPARALYS*

*Det är helt absurt att jag kom fram till att det var just sömnparalys, för jag hade aldrig upplevt det tidigare, och hade absolut noll koll på vad det är. Moving on.

Jag försökte slå mig själv i ansiktet för att vakna. Jag kände hur jag viftade hjälplöst med händerna, och jag såg hur de slog mot mitt ansikte, men jag kunde inte känna mig själv bli slagen. Jag försökte bita mig själv i fingrarna (knappast ett av mina stoltare ögonblick). Ingenting hjälpte.

Vid det här laget hade jag alltså insett att jag var fast i en hemsk dröm, och att något förskräckligt monster helt sannolikt skulle dyka upp vid sovrumsdörren och skrämma vettet ur mig. Jag hade panik.

Det slog mig att jag nyligen läst att vattenstänk i ansiktet rent evolutionärt gör kroppen redo att dyka ner i vatten, och att det därför även väcker en ifall man sover (då det kan vara evolutionärt ofördelaktigt att dyka sovandes). Eftersom jag ofta blir törstig på natten hade jag en vattenflaska stående i fönstret intill sängen, och jag försökte få tag i den, så att jag skulle kunna hälla vattnet över mitt ansikte. Jag upplevde det som att jag skakade flaskan upp och ner över mitt ansikte, och att det stänkte omkring mig, men jag kunde inte känna något vatten.

Knarren ute i lägenheten fortsatte. Då gav jag upp. Insåg att jag inte orkade hålla på längre. Jag slöt ögonen. Så vaknade jag. På riktigt.

Jag vet inte om det finns något samband, men kvällen innan hade vi kollat på filmen Donnie Darko. Jag kan eventuellt ha blivit väldigt rädd för kaninen.

chokladbollar med kokosflingor.jpg

Men idag gick allt finfint – inget monster i varken vardagsrum, kök, eller dörröppning. Jag låg kvar i sängen längre än tänkt, åt en sen frukost, och en tidig lunch. Sen kom jag på att jag verkligen verkligen ville ha chokladbollar. Viktigt att hitta rimliga sätt att undvika pressande skolarbete. (Jag sitter fast med en labb i kompilatorkonstruktion, för det känns som att hur jag än gör så blir koden alldeles förskräckligt ful. Hemskt. Så ingen kod > ful kod.)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s