Ett alkoholfritt år, och en frisk sallad.

Ungefär halvvägs in i januari förra året bestämde jag mig för att ta ett vitt år. Det berodde varken på att jag ansåg mig ha ett alkoholproblem, eller att jag ville förbättra min hälsa, utan kändes snarare som både ett intressant experiment och en utmärkt ursäkt att använda vid tillfällen då jag ville tacka nej till alkohol, trots bestörta utrop från mitt etanolberikade sällskap.

Jag har alltid varit väldigt bra på att tacka nej till alkohol. Faktum är att jag alltid har varit bra på att tacka nej till allt, varesig det gällt cigaretter, godis, fysiska närmanden, hjälp eller sällskap. Jag har varit en ö.

Ingen är en ö.

Idén kom givetvis inte från ingenstans, utan från en vän som är nykterist och aktiv i UNF, och som helt oombett skickade en länk på messenger som ledde till ett kanske två minuter långt klipp som räknade upp diverse Hollywood-kändisar som slutat med alkohol. Fantastiskt. Jag tänkte genast att om dessa framstående människor lagt rusningsdryckerna på hyllan, ja då måste det vara rätt väg att gå. Ett år tack!

Jag insåg först senare att ungefär alla kändisar konsumerar droger, och att nykterism antagligen är deras enda sätt att inte falla tillbaka ner i träsket. Men det insåg jag typ i oktober, och då var det ju bara tre månader kvar av året. Lika bra att bara fullfölja.

peugeot-salt-peppar-kvarn-genomskinlig-plexiglas

Ett år kan kännas som en lång tid, men mitt resonemang var som följer: under ett år hinner man uppleva otroligt många olika sociala sammanhang (allt från middagar med ostbrickor till fest!), och kommer därför prövas på ett ytters uttömmande vis. Det som skrämde mig mest var det årliga cocktail-partyt min farbror och hans fru håller i maj, då ca 100 stupfulla vuxna personer minglar omkring med öppen bar nära till hands, vilket är hur kul som helst, i alla fall när man är plakat. Men skulle det gå att utstå utan en höghaltig cocktail av tequila, vodka, rom, och gin i blodomloppet? Faktum är att det gick alldeles utmärkt.

Det svåraste var nog nyårsafton. Bubbel. Det är faktiskt oerhört besvärligt att både se och  höra varje flaska som poppas, och veta att nej, det är två veckor kvar. Den listige personen kan givetvis lösa detta genom att påbörja sitt alkoholfria år vid tolvslaget, och dessförinnan ha supit sig såpass redlös att det inte blir nödvändigt att konsumera mer den natten. Sen ett år senare vid tolvslaget så kysser man helt sonika champagneflaskan istället för sin snopne partner som står bredvid och undrar om det här är början på slutet. Jag vill dock hävda att det här bryter mot reglerna, då du fortfarande latjar runt med en promillehalt i nivå med mitt högskoleprovsresultat – “Raglande gång. Känsloutbrott. Du kan bli aggressiv eller börja gråta. Och eventuellt kräkas.“) – och därför knappast kan hävda dig vara alkoholfri.

fetaost-ärtor-olivolja-mynta

Om du hängt med så här länge undrar du kanske vad tusan detta har att göra med en skål med ärtor och fetaost. Det är en del av vad jag har kvar i kylskåpet efter mitt något försenade NU-DRICKER-JAG-MINSANN-IGEN-firande som jag höll för två veckor sedan, då jag fullkomligt överskattade mängden mingelmat som 20 personer skulle konsumera under en kväll. Något jag däremot inte överskattade var mängden bubbel som skulle gå åt. En flaska var.

Men åter till salladen. Gröna ärtor. Fetaost. Olivolja, salt, peppar. Sist men inte minst: mynta. Myntan är av yttersta vikt.

Ärtorna ger en väldigt fin sötma, som bryts mot fetans skarpa sälta. Myntan ger en frisk ton till det hela. Kan gott och väl blandas ut med gurka.

fetaost-gröna–ärtor-mynta-sallad

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s