Pasta carbonara

Carbonara har under många år varit lite utav en hat/kärlek-rätt för mig. Det är en fantastiskt god rätt, men jag har – på grund av egna tillkortakommanden vad gäller följande av recept, samt  bristande uppfattning kring rimliga portionsstorlekar – slungats in i djupa matkomor, och gång på gång svurit att ALDRIG MER! efter att ha konsumerat den. Till nu.

Råd 1. Koka inte tillräckligt med pasta för att tillgodose en halv familj blåvalar.

Råd 2. Använd parmesan.

Råd 3. Om du använder grädde (vilket jag gör) ta för guds skull inte vispgrädde. Mer fett är inte alltid lösningen på alla problem.

Råd 4. Smaksätt, förutom med gullök (vilket givetvis kan skippas, men jag vill ha det) med krossade vitlöksklyftor, som steks tillsammans med baconet (eller pancettan, om man är lagd åt det hållet).

Råd 5. Äggula gör det inte bara snyggare. Servera med det.

pasta-carbonara-3

För att uppdatera vidare så syns i bakgrunden att ytterligare pusselbitar fallit på plats – Mona Lisa har nu en komplett frisyr. Otroligt. I ett enträget försök att lösa kvarvarande delar av pusslet med brute force har jag sorterat in alla o-på-plats-fallna bitar efter form. Vi får se hur det går.

Pasta med salsicciasås

Under de senaste åren har min go-to-rätt, den där man lagar när man inte orkar tänka eller ha massa ingredienser hemma, varit pasta med haricots verts stekta med soja, balsamvinäger och cayennepeppar. Absurt gott i min mening, men eventuellt lite fattigt på näringsämnen. Därför är jag så himla nöjd över att, som det ufo jag är, ha introducerats till salsiccia.

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i korv. Det beror nog delvis på att vi aldrig riktigt lagat korvrätter i min familj, så min erfarenhet har till största del kommit från skolmaten som, även om den var bra, aldrig gav mig någon direkt wow-upplevelse. Sorgligt men sant.

För snart ett år sedan ändrades dock detta: jag serverades sås gjord på salsiccia (fast just den gången var det på grund av ett missförstånd chorizo), tomat och paprika. Fantastiskt gott. Just den gången råkade det även vara creme fraîche eller grädde i såsen, men det är en petitess. Sedan dess har rätten blivit min go-to-delux-rätt, så att säga. Den innehåller inte för många ingredienser (salsiccia, tomater, paprika, gullök och vitlök), är enkel att laga (hacka, fräs, krydda och låt koka ihop), och den är SÅ GOD. Här har jag toppat med basilika och parmesan (har även hackad basilika i såsen). Jag är ypperligt nöjd över denna rätt, då jag annars brukar ha svårt att komma på vad jag vill laga, särskilt när jag inte orkar vänta på att kyckling eller fisk ska hinna tina.